I scream heart attack

Trycket över bröstet kom plötsligt och smärtan var nästintill outhärdlig. Jag ställde mig sakta upp bara för att märka att min fötter inte bar mig. Yrseln var alltför stor och jag var tvungen att sätta mig på golvet. Jag var bara 36 år och hade uppenbarligen drabbats av en hjärtattack.

Trots smärtan och oförmågan att röra mig ordentligt så övervägde jag om jag verkligen skulle ringa 112 men rädslan för att dö ensam hemma på vardagsrumsgolvet tog över och jag ringde. När ambulansen kom så ringde de och frågade om jag hade förmågan att komma ner på egen hand eftersom koden inte fungerade och det kunde jag. Smärtan var fortfarande obeskrivlig men jag kunde nu gå runt på egen hand och jag lyckades även få på mig ett matchande blått pyjamas-set med matchande blå flipp flopp så jag tog min DK-väska och gick ner.

Ambulans föraren var väldigt allvarlig och jag hade börjat känna mig så där lite skamsen så jag försökte resonera med honom och fråga vad han trodde då jag nu kunde gå själv. Ambulansföraren svarade inte på mina frågor utan sa bara, -sätt dig på båren!
Fortfarande småpratandes satte jag mig sakta ner och innan båda mina skinkor ens nuddat båren fällde han snabbt bak den och förde in mig i ambulansen med en våldsam kraft. Hela förfarandet var väldigt omtumlande och på väg till sjukhuset var jag lite smått chockad och vill minnas att jag låg i samma ställning som jag hade ståendes alltså med höger hand krampaktigt knuten kring väskremmen.

På sjukhuset hade jag högsta prioritet och behövde inte fylla i några formulär utan kördes förbi köerna på akutmottagningen och blev genast omhändertagen. Man tog prover men kunde efter några timmar konstatera att det inte rörde sig om något hjärtproblem och att det var svårt att svara på vad orsaken till det hela var men att det eventuellt kunde röra sig om en mag-muns-kramp.

Jag promenerade hem i mitt matchande blåa pyjamassätt (tack gode gud för det) och mina flipp flopp och funderade över vad det var som hänt egentligen.
Jag rullade tillbaka bandet och förstod att det var en mag-muns-kramp som drabbat mig för så här ser den pinsamma sanningen ut.
Jag låg i min säng med tre kuddar under huvudet och åt min vanliga dos av Ben&Jerry-glass. Plötsligt högg det till i bröstet....

Så kan det gå.
Love/Sia