Bara pinsamt

Jag promenerade runt på söder, minding my own buisness, när plötsligt en man med mikrofon närmade sig mig.
-Hej, jag kommer från Sveriges radio, kan jag ställa en fråga? sa han.
Jag fick omedelbart en obehagskänsla, ni vet den där känslan man kan få när man vet att det här kan bli pinsamt och jag kan berätta att jag alltid, utan undantag, svarar nej på sånt här men tänkte att det kanske är dags att göra något annorlunda så jag sa ja och där var intervjun igång.

Reportern: Vad heter du?
Jag: Sia. (nej faan, undrar vad han ska fråga. Ska jag säga att jag ångrar mig och inte vill svara?)
Reportern: o i efternamn?
Jag: Bågenholm (helvete nu e det ju kört inför hela svenska folket. Han kommer fråga en massa saker jag inte har en aning om)
Reporten: Vet du vad hon jobbar med? (höll upp en bild på en kvinna)
Jag: Näe. (Visste att jag aldrig sett henne förut, förstod att jag borde ha gjort det, låtsades länge att jag försökte placera henne) 
Reporten: Om jag säger att hon är politiker, känner du igen henne då?
Jag: Neeej, jag visste det!!! sa jag medan jag gjorde ett utfall mot reportern genom att dra tag i hans arm, skratta överdrivet högt för att på något sätt köpa tid.
Reportern: Ok, hon är EU-minister och bla bla bla...
Jag:??
Reportern: Om jag säger till dig att hon nu ska ta sig an konsumentministerposten vad säger du då?
Jag: Eh, he he. (Herregud, nu var det klart alltså. En dålig variant av Jay Lenos USA`s dummast medborgare, fiiint Sia, du var tvungen att säga ditt efternamn såklart)
Reporten: Vilka frågor tycker du att en konsumentminister ska arbeta med.
Jag: Ja du...Jag är inte tillräckligt insatt för att svara på det. (e du dum eller, vad i mina svar hitintills har fått dig att tro att jag kan svara på det??)


Det hela avslutades med en förstående blick från reportern och jag gick därifrån, i skam.
Jag tänkte springa tillbaka till honom och kräva att han absolut inte under några som helst omständigheter får sända det där men var rädd att det skulle bli ännu värre (om det nu e möjligt) så jag spenderade istället resten av eftermiddagen med att katastrof- fantisera om vilka som skulle kunna tänkas höra mitt usla bidrag och hur vissa personer skulle utväxla blickar som sa, ja hon var ju aldrig den vassaste kniven i lådan.

Love/Sia