Tre förkrossade flickor kom till min arbetsplats, Alice, Kajsa och deras vän Annie. Daniel var Kajsas pojkvän och Alice och Annies vän och han hade dött några timmar efter det att Kajsa lämnat honom i hans lägenhet ett dygn innan och allt pekde på att han tagit livet av sig.
Sorgen var stor hos alla tre men Kajsa hade drabbats hårdast och Alice som förstod det vakade över sin lillasyster som att hon ville skydda henne och hon stöttade henne på alla sätt även fast det innebar att hon fick sätta sin egen smärta åt sidan. Alice som har en stor medkänsla för andra är alltid omhändertagande och hennes fina, osjälviska sätt mot Kajsa under den här perioden gjorde nog hela skillnaden.
 |
| Kajsa, Alice & Annie |
Kajsa var förtvivlad, krossad, chockad, ledsen och tyngdes av skuldkänslor över att hon inte "förstått", över att hon inte "gjort något" och det krossade mitt hjärta att stå och se henne i den oförståeliga, orättvisa situationen väl medveten om att det inte fanns någonting jag kunde göra för att ta bort hennes smärta men jag önskade att jag kunde ta över den. Hon var alldeles för ung för att behöva vara med om det här och han var alldeles för ung för att dö!
Det visade sig vid obduktionen att Daniel inte begått självmord utan dött av en akut lunginflammation. Han blev 21 år gammal.
Dödsbeskedet kom på måndagen och fredag samma vecka dog mormor och det blev för mycket för Kajsa som fortfarande idag lider av sin förlust, fortfarande undrar över varför livet ibland är så hårt och skoningslöst, fortfarande tänker på Daniel och undrar, "vad hade hänt om"...
 |
| Kajsa |
Kajsa min älskling!
Jag vet att du lider, du är min syster, mitt kött och mitt blod och jag känner din smärta och jag vet att du ibland undrar om vi glömt vad som hände, undrar över hur vi andra kan vara så lugna och bara fortsätta fram när världens katastrof drabbat dig men kom ihåg att när det känns på det sättet så är det inte sanningen. Du finns i mitt hjärta alltid och jag kommer aldrig att glömma din smärta och din sorg!
Jag kommer ihåg dagen då du kom till mitt jobb, jag kommer ihåg ditt ansikte och jag såg att någonting viktigt gått sönder inom dig och jag vet att det fortfarande plågar dig och jag är ledsen att du behövde uppleva Daniels död. Jag var så rädd att du skulle göra dig själv illa på ett oåterkalleligt vis för jag vet att du lekte med tanken och jag vill säga att jag inte skulle klara av att förlora dig, min älskade fina syster.
Jag älskar dig så otroligt mycket!
Kram, din storasyster.
älskar dig sia
SvaraRaderaoj va fint skrivet.kan inte förstå hur ont det måste göra när något sådant händer, och vilken styrka det måste krävas att leva vidare.. du är en fin syster.. kram
SvaraRadera*sympati* (!!!)
SvaraRaderaJag var för ett antal (många) år sedan med om något liknande då min yngre bror kände att han inte orkade med livet längre och därför försökte avsluta det. Jag kände mig väldigt skyldig då jag, efter att vår pappa dött i cancer några år tidigare, försökt styra in min bror på vad jag ansåg var den rätta vägen genom att visa mitt missnöje över den väg han vid denna tidpunkt vandrade, de vänner han umgicks med, och det liv han levde. Jag var hård mot honom och kände att jag tryckt ned hans självförtroende till noll.
Fan jag har nog aldrig gråtit så mycket som när jag i efterhand tänkte på vad som hänt om vi inte hittat honom i tid!
Nu är dock allt bra med honom, han lever ett bra liv, och vi har ett fint, om än sämre omhändertaget än det kunde vara, förhållande.
Ditt, och Alice, sätt att möta och skriva om din syster med empati känns som ett mycket bättre och mognare sätt att påverka. Jag önskar jag hade samma mognad och kunde hjälp min bror på något liknande sätt istället for att spela den hårda roll jag gjorde när han hade problem. Jag är övertygad om att allt kommer att gå bra för er!
TACK så jättemkt Fredrik! Skönt att höra att det gick bra för din bror ändå. Jag känner igen ditt sätt också, har själv agerat så mot min familj stundtals, specielt när jag blir rädd. Jag var orolig för min bror för några år sedan och det enda jag sa var "om du bara sitter vid datorn kommer du aldrig att bli något" Herregud, jag e glad att jag kom på hur fel det var så nu uppskattar jag honom istället, typ du e verkligen duktig på det här med datorer ska du använda dig av det i yrkeslivet?
SvaraRaderaDet fina är ju att man kan ändra sig när man kommer på det
Mina syskon är starka trots allt kaos och det verkar som om det kommer att lösa sig med det mesta tillslut...jag har en bra känsla!
Oj vad berörd jag blir av din lillasyster och Daniel som dog alldeles för tidigt. helt otroligt, lunginflammation. Ville bara skriva något för att visa att jag blev berörd, men exakt vad man ska skriva är alltid svårt. Jag känner igen känslan av att man vill ta bort smärtan av sorg hos någon man älskar. Det är tufft att stå bredvid och titta på utan att kunna göra något konkret, mer än att bara finnas. Kram till Er. Beklagar eran sorg<3
SvaraRaderaTack Marina! Va fint att du skrev något!
SvaraRadera