Övervikt, ålder och pinsamma moves

Nathalie fyllde 26 år härom dagen så jag och Anna-pia gick till Mommas där tillställningen hölls för att fira vår vän.

Det var en trevlig samling tjejer som var där för att fira Nathalie men jag kunde inte undgå att notera att alla var typ 10 år yngre och minst 10 kilo smalare. Jo det är såna tider nu. Jag går runt med en konstant medvetenhet om min vikt och tyvärr så uppenbarar sig mindre smickrande drag i form av avund gentemot vackra, unga och smala kvinnor.
Gud vad jag hatar det. Jag vill inte avundas mina medsystrar tvärtom så tycker jag om den del av mig som uppskattar vackra kvinnor och som vill att mina vänner (och även främlingar) ska trivas med sig själva och vara så vackra de bara kan.
Just den här kvällen dock så fastnade mina tankar på hur jag kunde vara så dum att jag tagit på mig en knallblå jävla påfågeltröja på min 10 kilos överviktiga kropp.
Ni vet när man får den där känslan av "herregud, mitt huvud måste se jättelitet ut". Ja, den situationen hade vi där, en stor blå påfågel med knappnålshuvud. Fint! Bra planering!
Det jag menar är att jag skulle ju faktiskt kunna vara lite snäll mot mig själv och ta på mig en svart, mindre uppseendeväckande tröja istället för paljettoppen från attentionseekers-land.

Kvällen var hursomhelst mycket trevlig och eftersom jag nu är helt besatt av min blogg så ska självklart kameran fram i tid och otid så jag fotade en del och vi skrattade rikligt för de flesta bilderna blev helt katastrofala.
Jag, Miryan och Anna tog säkert 50 bilder på oss tre men det var svårt att få till det men slutligen enades vi om denna.

Bra bild, två unga latinobrudar med tuffa moves.
Jag var från början med på kortet men vi var rörande överens om att jag skulle klippas bort. Tydligen hade jag inte riktigt förstått instruktionerna om att vi skulle se lite ghetto-coola ut så ursprungsbilden var lite, ja döm själva.....

Allvarligt! Vad tänkte jag? Gick det till såhär i hjärnan sekunden innan kortet togs?
(Hmm se cool ut Sia, ja, ok, jag vet, Tummen upp! Det funkade ju på åttiotalet, kommer inte ihåg riktigt men va inte det  tecknet för gängtillhörighet på Södermalm)?

Eeh nej, det  var det inte. Det enda som bevisas här är att jag är white toast och jag ska hålla mig så långt borta ifrån rap-poser som möjligt. Inget gott kan någonsin komma ur det här.

 Nathalie....


....brukar försöka hälsa mig med en knuten näve och jag förstår att jag ska knyta min så våra nävar kan mötas i en cool "Whazup girl" hälsning men vet ni, rätt move för rätt person. Jag håller mig gärna till en ålders
adekvat kramhälsning tack så mycket.


Hursomhelst så utmynnade kvällen i ett beslut att faktiskt ta tag i min vikt varpå jag dagen efter påbörjade "äta lite mindre vid varje måltid"-metoden.
Jag åt min grötfrukost och lät bli alla onödiga mellanmål och sen lagade jag lunch, lite kyckling i ugnen med potatis och grönsaker.
När maten var klar och jag tog den första tuggan så kan jag bara säga att Sweet Mother! That poor bird didn´t stand a chance. Självklart hade jag fått till den godaste maten världen någonsin smakat och jag slafsade i mig den där kycklingen som att det var min sista måltid eller som min syster Natashja skrev om sin son som hon ammar " han snaskar patte like there´s no tomorrow"!

Jag lyckades trots allt hålla matschemat den dan även då min kropp, så fort jag bestämt mig för att dra ner på mat, reagerar med att direkt gå in i ett abstinensliknande tillstånd som genererar hunger, yrsel och jävligt dåligt humör. Jag åt typ lika mycket som en tre-barns familj gör under en dag så det har ingenting med för lite näring att göra utan mer bara en "predisposition for an appetite".

Ok, jag ska försöka ta mig tillbaka till min trygghetzon så fr.o.m. nu så blir det lite mindre mat och under inga som helst omständigheter något utövande av hip- hop moves.

Love/Sia