Fler fåglar och min syster Alice- ornitologen

Jag vet inte varför men jag har varit väldigt fascinerad av fåglar de senaste åren. (jag älskar fåglar och grodor)!
Det var en vän som uppmärksammade mig om att jag pratar om dem var och varannan dag. Vart jag än arbetar så följer jag någon form av fågelliv på gården när jag går ut och röker.
På ett ställe var det den hetsiga sädesärle-pappan som försökte skydda sitt bo från oss rökare som uppenbarligen, i hans värld, kom för nära. De andra la inte märke till honom men jag såg hur han flaxade runt våra huvuden och skrek, En dag kom han faktiskt så nära att jag kände att det blev Hitchcock -tema på gården.

På en annan arbetsplats var det det vanliga utbudet av gråsparvar och duvor som initialt kan tyckas rätt tråkiga men det är de inte. När man studerar dem lite så ser man att de har egna personligheter och det var en fröjd att se en ny generation klumpiga småduvor lära sig flyga.
Jag kommer ihåg särskilt en. Jag förstod inte att det var en unge utan trodde att han attackerade de andra två som satt på grenen för han flög mot dem flera gånger utan att landa och bara flaxade runt helt hysteriskt. Tillslut förstod jag att han inte var så rutinerad på att landa än och att det var hans släktingar som satt där. Gulligt.
Tyvärr så var alla fåglarna borta en dag och istället fanns där en annorlunda fågel som jag beskrev för min vän som "en stor fågel med sneda ögon".
Min vän har retat mig mycket för det uttalandet (han tror att jag hittar på sånt  och brukar fråga -hade den verkligen sneda ögon Sia)?
Och ja, det hade den. Kanske inte riktigt sneda men som tydligt markerad kajal kring ögonen hade han i alla fall. Jag tror att det var en rovfågel som ätit upp de andra fåglarna eller åtminstone skrämt dem.

När detta fågeltema pågått i några år så satt jag hemma hos min mamma och fikade med mina småsyskon. Jag berättade då om en annan fågel som fångat mitt intresse på min innergård med samma okunniga beskrivning "han hade vita fjädrar runt låren så det såg ut som om han hade byxor och han var fläckig i mönstret".
Helt plötsligt börjar min syster Alice prata om vilken typ av fågel det skulle kunna tänkas vara och hon beskrev fågelarter på ett mycket kunnigt sätt varpå jag lite skämtsamt säger,
-vadå, e du fågelskådare eller?
Ja, sa Alice och så gick hon och hämtade massa fågelböcker och fotografier av fåglar och så berättade hon att hon var ute och fågelskådade ibland.
Jag blev väldigt överraskad över att vi är syskon och intresserar oss för samma sak utan att vi visste om varandras intresse.
Vi bestämde oss för att gå ut och fågelskåda.

Det var väldigt kallt dagen vi tog oss ut och jag tror att det endast var typ 30 fåglar i hela årstaviken och absolut inga exotiska sådana men gillar man fåglar så kan även ett gäng kråkor bli intressanta.
Alice hade med sig en påse frön och sa att om vi kastar dem så hör fåglarna det och kommer närmre. Som vanligt skrattade jag lite nedlåtande för jag tyckte det lät dumt men hon hade rätt (förstås). Kråkgänget visade intresse och kom närmre.

Min syster är så himla gullig och kärleksfull och jag uppskattar att umgås med henne. Hon är seriös och ordentlig när hon gör något och vet vad hon pratar om och det var en helt fantastisk förmiddag vi spenderade tillsammans. Jag var som vanligt så där Sia-spattig och hon så där Alice-lugn.
Vi tittade på de fåglar vi såg genom hennes kikare och hon lärde mig skillnaden på grönfink (tror jag den hette) och talgoxe och de är svåra att hålla isär ska ni veta.
Hursomhelst så är ett annat släktdrag att alltid ha fel vinterkläder på sig så efter ett tag gick vi hem och fikade istället men här är några av bilderna från min och Alice dag fast inga fåglar fick vi på bild tyvärr.

Love/Sia