Felicia är död! Kan någon säga hur?

När Felicia föddes var det utifrån sett frid och fröjd. Mamma och Pappa hade varit drogfria i några år och även om deras beteende inte hade förändrats särskilt mycket sen de blev drogfria så fungerade det ändå något sådär med vardagsrutiner såsom mat på bordet, räkningar, födelsedagskalas, tvättstuga och godnattsagor och även om det aldrig fanns tid över för Felicia och hennes frågor för att föräldrarna var för upptagna med att bråka med varandra så var flickan ändå hel och ren. Felicia tänkte:
-jag borde känna mig glad fast det gör jag inte. Det är något fel på mig.


Både Mamman och pappan i familjen var omtyckta av grannar och vänner och även om det reagerades en del på deras intoleranta sätt gentemot Felicia så var det ändå ingen som sa något till dem utan man gav istället huvudet- på- sned- blickar till flickan som i sitt stilla sinne undrade:
-Varför ler alla och tittar på mig när mamma skriker? Det kanske är så att det här är roligt fast jag inte förstår det. Bästa att skratta med så att de inte märker att det är något fel på mig.


Tiden gick och mamman bestämde sig för att hennes liv var alldeles för tråkigt utan alkohol och trots hennes tidigare erfarenheter av att alkohol alltid ledde henne tillbaka till överkonsumtion, andra droger och en galen personlighet så tog hon ändå det första glaset. Mamman var dock aldrig helt borta utan kunde ibland, genom alkoholdimmorna, skymta sin dotter som satt på golvet och pockade på hennes uppmärksamhet.
Ett störningsmoment i mitt liv är vad du är. Du hotar mitt innersta inre med dina kärlekstörstande små barnögon och din äckliga önskan om närhet. Du påminner mig om allt jag inte klarar av, tänkte mamman men sa istället:
-Felicia, du vet att jag älskar dig va?
-Ja det e klart att jag vet och jag älskar dig också mest i hela världen mamma, sa Felicia men tänkte:
-Jag kan inte känna din kärlek och jag förstår, ingen kan älska mig, jag är inte värd att älskas.


Det dröjde inte länge förens pappan i familjen tyckte att hans liv var otillfredsställande och följde i sin frus fotspår och nu var hemmet en härlig cocktail av alkohol, lugnande tabletter och smärtstillande och så förblev det ett tag tills pappan bestämde sig för att  gå hela vägen när han ändå höll på och när pappan började injicera amfetamin så tog det fart i huset.
Mamman och alla andra i omgivningen hade en syndabock. En knarkare!
Bråken och våldet avlöste varandra och det blev svårt för någon i familjen att värja sig. Felicia förstod att mamma hade det svårt och gjorde allt i sin makt för att hjälpa henne.
Hon hjälpte till att leta efter droger och tillbehör i sin pappas fickor och när hon hittade dem så gav hon dem direkt till sin mor som alltid belönade henne med en kommentar som "vad skulle jag göra utan dig" och på kvällen när/om mamman läste en godnattsaga men istället för att läsa började gråta över sin olycka så tröstade Felicia henne.
Felicia tänkte inte så mycket längre. Hon var alldeles för upptagen med att försöka andas normalt, försöka bli av med trycket över bröstet.


I 12 år levde Felicia med att medla mellan mamma och pappa och all övrig tid försökte hon gömma sig, smyga längs tapeterna för hon hade lärt sig att all ilska och frustration som fanns i hennes hem helt plötsligt kunde vändas emot henne men hon hade inte riktigt förstått vad det var hon gjorde som fick hennes föräldrar att skrika åt henne, hon visste bara att det var någonting med henne som gjorde dem väldigt arga och besvikna.
Hon gjorde heller inga ansträngningar att berätta om viktiga saker för hon förstod att det inte intresserade dem, det visade de tydligt genom att alltid svara, va roligt gumman, utan att ens lyfta blicken för att se på henne. Hon kom inte ens ihåg när de tittade på henne sist utan att skrika.


Efter 12 år började hon leta efter uppmärksamhet på andra platser och hon märkte även att alkohol hade makten att stilla monstret, det där jävla skrikande monstret i hennes bröst så hon drack så ofta hon kunde.
De äldre killarna på skolan såg Felicias sökande och bjöd in henne på fester och Felicia tänkte:
-De ser mig
och senare på festen när de unga männen turades om att ha sex med henne så var det ända hon kunde tänka:
-Snälla, se mig, älska mig!!
och när festligheterna något år senare trappats upp ytterligare och Ronny 33 hjälpte henne med hennes första spruta heroin så hade hon bara en tanke i huvudet:
-Spelar ingen roll..

Felicia blev 16 år gammal, hon dog samma kväll i sina egna spyor och trots att hon hittades ensam i en portuppgång så hittade man spår av att hon hade haft sex med fem olika män den natten. 
Hennes död skulle enkelt kunna avskrivas som ett dödsfall p.g.a. droger men det var inte drogerna som dödade henne, det var kärlekslösheten!

Det sista Felicia tänkte innan hon dog var,
-stackars mamma..


(Det här inlägget är dedikerat till Felicia men även till hennes mamma som växte upp på precis samma sätt).

Love/Sia