Mötet med Mr Bird

Fårö.
Jag vaknade på morgonen med sorg i hjärtat.
En av mina vänner hade kvällen innan deklarerat att även hon nu ingår i "de illvilliga kvinnornas sällskap" vilket såklart gjorde mig ledsen och uppgiven.
Det regnade ute och var ganska kallt. Min tvåmannastuga med kök och sällskapsrum ekade tomt och min lust att gå ut och träffa mina vänner denna dag var lika med noll. Jag ville bara åka hem, hem och gråta.
Just denna morgon hade jag svårt att se det inträffade som en persons handling och såg det istället som något som hänt mig därför att jag är en oviktig person som inte är värd någon respekt.
Jag känner mig själv rätt väl och visste att det skulle bli svårt att förändra mitt mående idag.
Deppig gick jag ut från stugan till den lilla bänken med en kaffe för att röka en cigarett och där var han,
Mr Bird!

Mr Bird gick och pickade bakom huset när vi fick syn på varandra.
Hela min själ fylldes av glädje och upphetsning och jag närmade mig honom med försiktighet. Han tittade på mig lika intensivt som jag tittade på honom men för varje steg jag närmade mig honom så tog han ett bort. Alla mina tankar var nu koncentrerade på denna magnifika fågel som bara fanns där utanför mitt hus och jag ville komma honom närmre.
Jag rusade in och hämtade min kamera och en bit bröd.
Jag kände mig förträffligt stolt över min ide att ge honom bröd men tänkte att det här är ju en lantfågel och han kanske inte känner till hela "folk pratar med bebisröster och kastar saker på marken som jag ska äta" grejen så jag blev överraskad när jag slängde den första biten och han kom rusande fram.
Mr Bird kände uppenbarligen till hela "mata fågel " fenomenet.
Det här var inte hans första gång.


De första bilderna var på långt avstånd så jag bestämde mig för att ge det hela lite tid för att locka honom närmre.
Efter en stunds trugande var han väldigt nära och jag förstod att vi skulle kunna tänkas få till en " Mr Bird äter ur handen" bild men när han väl var på rätt avstånd så blev jag rädd och släppte brödet innan han hann äta.
Känslor av feghet strömmade igenom mig och jag tänkte, -skärp till dig för faan, det e ju bara en fågel!
Jag tog mod till mig och satte bestämt fram handen trots att jag var rädd att bli biten.
Mr Bird klev med samma bestämdhet fram och trots att hans blick var fylld av nervositet och hans ansikte förvrängt så han mer liknade en galen kalkon än en fasan så var det uppenbart att han nu skulle äta ur handen.

Spänningen var intensiv och när Mr Bird tillslut sträckte sig fram för att äta så gjorde han det med våldsam kraft! Hans rädsla och spänning gjorde att han försökte hugga brödet ur min hand vilket gjorde att min rädsla och spänning utmynnade i ett högljutt skrik och ett panikviftande med handen.
Jag ramlade bakåt och Mr Bird flaxade hysteriskt iväg.


 Båda var något skärrade efter upplevelsen men det hindrade inte att vi gjorde ett nytt försök och lite senare var vi varandra nära igen och delade bröd på bänken utanför huset.

Efter mötet med Mr Bird var jag lycklig igen och jag hade kraften att göra mig i ordning och gå ut och träffa mina vänner.
Det var ett fint möte och jag blir fortfarande varm inombords när jag tänker på honom.
He was a damn fine bird!
Världen är full av varelser och många av de möten som uppstår i livet är ju faktiskt givande och härliga så även om det är tufft med relationer ibland så är det bara att lyfta blicken och bjuda in till flera relationer för jag vet aldrig vad den nya har att tillföra i mitt liv och om jag är tillräckligt öppen så kan jag hitta glädjen i att dela en morgon med en fågel.


Morgonen därefter vaknade jag förväntansfull och hoppades att Mr Bird skulle vara där men det var han inte. Något besviken satte jag mig och rökte min cigarett och helt plötsligt rasslade det till bakom mig och till min stora förtjusning stod Mr Bird där och idag hade han tagit med sig sin fru. Mrs Bird!
Jag gick in och hämtade bröd, matade paret och tänkte att,
Livet är ju bra fantastiskt trots allt!

Love/Sia