Min fina lilla mormor

Första gången jag hörde Hurt med Christina Aguilera så satt jag på en buss och lyssnade på radio. Tonerna och texten träffade mitt hjärta direkt på ett väldigt känslosamt sätt och av någon anledning började jag tänka på min mormor.

Jag tänkte på min barndom och hur vi hittade på saker på helgerna.
Jag tänkte på den där gången då vi träffade en hund i vasaparken som åt upp min apelsin, den där gången då vi planterade ett ekollon i en kruka som vi vattnade och hoppades skulle bli ett träd men som aldrig växte (fast det var väldigt spännande ändå), jag tänkte på julmarknad, förklaring av vad turbulens är (när vattnet åker ut ur badkaret) och jag tänkte på alla de kvällar då det var läggdags och jag fick ligga i soffan i vardagsrummet brevid henne när hon tittade på tv och virkade istället för ensam i sovrummet.

Min mormor lärde mig att stå upp för mig själv och att jag var viktig och värdefull bara genom att jag var jag.
Jag spenderade mycket tid hos henne när jag var liten och hon har alltid varit en väldigt viktig person för mig. Våra minnen blev historier som berättades på varje familjemiddag och hon skröt om mig vid varje tillfälle hon fick.

När jag nu satt på bussen och lyssnade på texten så blev jag plötsligt väldigt rädd att hon skulle dö.
Vid detta tillfälle fanns inga tecken på att någonting sånt skulle hända men känslan var stark i mig.
Några veckor senare kom beskedet att hon var sjuk och sex månader senare somnade hon in.
Min fina lilla mormor!

Jag spenderade tid men henne i slutskedet och vi kom varandra så där nära igen, såsom när jag var liten.
Vi bekräftade vår kärlek för varandra och drog ett outtalat streck över de oenigheter vi haft de senaste åren. Jag visste att hon led och var rädd så jag bara fanns där precis som hon en gång funnits för mig.

Mormor, jag älskar dig och jag saknar dig!
Vila i frid.

Love/Sia