Jaha! Och vart har du varit då?

Jag kommer in på gymmet efter en tids frånvaro och hälsas av frasen,
- Jaha, och vart har du varit då?


Ska man säga sanningen i sånna lägen?
 -Jo det e så att jag har legat hemma på soffan och tröstätit därför att jag känner mig fet, gammal och ful vilket har lett till en neråtspiral av självömkan som i sin tur genererat ett existentiellt begrundande av mitt faktiska värde här på jorden så det senaste dagarna har jag mest funderat på om det är någon mening med att fortsätta eller om jag kanske bara ska ta mitt liv.


Eller ska man kanske svara såhär?
 -Jo det e så att mitt 550 kronorpermånadsmedlemsskapskort här endast syftar till att det ska se flashit ut när jag öppnar plånboken för mitt grundläggande mål är faktiskt att gå igenom livet och se ut som en påse geléhallon samt vara i blickfånget för förskräckta barn på badplatser som livrädda springer gråtandes till sina mammor i chock över att det var första gången de sett så stora och slappa skinkor för att inte tala om långa och sladdriga bröst.
Så, nu när vi klarat ut det Herr tvättbräda vars mål här i livet verkar vara lite annorlunda än mina så kanske du kan göra ditt jobb och dra mitt kort?


Jag antar att Herr tvättbräda (som precis fick en mycket större skopa ilska på sig än vad han förtjänar) vill väl med sina käcka kommentarer och hoppas motivera mig till att komma oftare men han lyckas inte särskilt bra vill jag säga. Tvärtom. Nu sitter jag med "måste börja träna" ångesten OCH " va fan ska jag svara gympersonalen" ångesten.


Nästa gång kan jag ju i.o.f.s. svara att,
-Sista gången jag tänkte gå och träna så bloggade jag om er och åt glass istället. Japp, du hörde rätt. Jag inte bara åt glassen utan grät som ett barn vid första tuggan och skrek ut i lägenheten WHY??
Joru, man kunde ha trott att det var en crackpipa istället för en glassbåt men nu e jag här, redo att ta nya tag! Så, om du är gullig och drar mitt kort nu så...


Jag vill här förklara att jag är mkt medveten om att tillämpande av depression leder till mera depression och att jag förstår hela KBT grejen -tänk annorlunda -gör annorlunda -så känner du småningom annorlunda osv. Jag förstår även att vi alla har ett val och väljer våra liv.
Tycker bara att det är lite underligt att så många väljer att må så dåligt och vara så elaka mot sig själva.
Det är enkelt att säga "det är ditt val" följt av t.ex. "det är bara att sluta röka" när man själv slutat.
Hur många rökare har du hört säga "det är bara att sluta" när de fortfarande röker?
Visst, några uttalar sig så men det är förstås bara för att förekomma och undvika skuldbeläggande blickar och kommentarer som säger att man är en svag och dålig människa för annars skulle ju rökaren vara rökfri istället för att, puffandes på en cigarett, sitta och sprida "det är bara att göra det" budskap till höger och vänster.

Det som är svårt är svårt och det som är lätt är lätt.
Jag kan t.ex. utan några som helst problem  gå och lägga mig efter att ha suttit i soffan några timmar men ponera nu att jag ger detta förslag till Herr Tvättbräda.
-  Herr Tvättbräda.
I kväll så ska du gå och lägga dig utan att först ta din 2 timmars kvällspromenad.
När Herr Tvättbräda dagen efter bekänner att han verkligen försökte men inte lyckades och att han tror att han måste ta det i sin takt så skulle det kanske tyckas vara en brist på empati att svara;
- Näe Tvättis, inga ursäkter nu, det är bara att göra det!
Du får helt enkelt  bära dina känslor av total kontrollförlust och otrygghet. Just do it man, piece of cake!


Självklart är det enda sättet att få någonting gjort att göra det men jag tror att frasen i sig skapar skuld och dåligt självförtroende för om det bara är att göra det men jag inte lyckas så måste det vara något fel på mig. Om det verkligen bara var att göra det så skulle vi  inte ha tjockisar och rökare (talar om mig själv) springandes runt på gatorna och smala människor och ickerökare kan aldrig ändra på det faktum att det är svårt att utföra det man har svårt för.

Love/Sia