Det går an

När jag träffade crazy man för första gången så hände det någonting med mig. Det knakade i mitt bröst och öppnades en gång in till mitt hjärta. Jag hade bestämt mig för att säga att vi inte skulle ses för jag förstod att det skulle kunna ställa till problem men istället för att avvisa honom så hörde jag mig själv säga "vi kan ju ta det lite lugnt".
Jag såg bakom hans fasad och älskade det jag såg och visste att "det här är mannen i mitt liv"!

Jag har aldrig känt för någon som jag gjort för honom vilket är anledningen till att det är så svårt att släppa taget och erkänna min förlust fast jag egentligen förlorade honom för länge sedan. Jag borde såklart ha förstått att det var över när han blev tillsammans med min bästa vän, borde ha accepterat förlusten av att vara bortvald av dem båda, borde förstått att han aldrig känt för mig som jag känt för honom men det är någonting med honom som gör att jag alltid hoppats att det var ett misstag, att det faktiskt är mig han älskar och inte henne och när vi efter ett och ett halvt år träffades igen så trodde jag att han sa att han ångrade sig, att det var ett misstag men historien visar att det inte alls var så.
Crazy man har sedan dess alltid levererat massa fina ord för att övertyga mig om att ingenting pågår mellan dem men hans handlingar visar mer än hans ord och de tar båda alla tillfällen i akt att träffas "av en slump" fast det är på ställen de båda vet att den andre går till.

Turerna har varit många och jag och crazy man har försökt många gånger att vara tillsammans men historien kommer alltid i kapp.
Jag hade kunnat förlåta om han på riktigt förstått vad han orsakat men när han inte gör det så är det ju bara en tidsfråga innan han gör samma sak igen vilket han också konstant gör. Så fort vi har bråkat och det blir ett uppehåll emellan oss så umgås han med henne igen och hävdar förstås att de bara är vänner.
Konstigt bara att de aldrig är vänner när vi är ett par?
Lillan (förkortning för lill-fittan) sa vid ett tillfälle att hon inte kunde vara hans vän om han var tillsammans med mig? Det var ungefär vid samma tillfälle som hon bjöd in honom till fest men inte mig och, ja just det, samma tillfälle som han då gjorde slut och gick på festen i alla fall och sen var det bilder över hela facebook på lillan i hans knä. Gulligt.

Sista gången vi försökte så kände jag att han verkligen gjorde en ansträngning i att vara närvarande och respektfull och precis som vanligt är han ju världens underbaraste när han är så men efter en dryg vecka kom det konstiga tillbaka.
Jag blev trots all tidigare vetskap om hans sätt väldigt överraskad denna gång för förändringen i hans beteende var så plötslig och utan förvarning. Det hela ledde till att det tog slut och att vi inte hörs mer och det hela var ett mysterium ända tills jag fick reda på att det var MMA-gala i globen nån dag senare.
Då föll det på plats. Det är ju på brottningsgalorna han och lillan träffas. Det är ju där de låtsas springa på varandra av en slump och där deras elaka spel fortsätter år efter år.
Så, lägligt break-up inför galan men jag är inte förvånad och lägger heller ingen särskild energi på det denna gång. Smärtan har varit stor i relation till honom och jag har spenderat så mycket tid på att försöka förstå, försöka göra på ett annat sätt för att det ska sluta bra, fortsätta hoppas men tiden gör sitt och det onda avtar mer och mer för varje dag som går men framförallt för varje nytt svek som uppstår.

Den mest fruktansvärda dagen i mitt liv var när crazy man dumpade mig för min dåvarande bästa vän (lillan). Jag kunde inte andas, inte äta, inte tänka och hela händelsen höll på att kosta mig mitt liv. Åren som följt har även krävt sin beskärda del av ohanterlighet och sorg och såren har absolut inte läkt och jag tvivlar på att de någonsin kommer att göra det men smärtan avtar och idag sitter jag med en ny känsla, känslan av att det faktiskt går an.
Det gör inte lika mycket längre, jag bryr mig inte lika mycket längre. Förlusten är ett faktum och acceptansen har äntligen börjat gro.
Jag förlorade dem båda för väldigt länge sen.

Sia