lögnaren

O du stackare som håller lögnen för sanning,
föga förstår du om oärlighetens vanställande makt.

Du vill inte kännas vid de bojor som tynger dig,
de rispor som så sakteligen etsas fast i din förljugna själ.

I dagsljuset dansar folk efter din pipa,
det definierar dig,
det befriar dig,
men i mörkret byts ditt lättköpta glädjerus ut mot en förnimmelse av stundande undergång.

Desperationens moder utmanar dig att med ännu svartare tunga fortsätta din resa på förljugenhetens väg,
fler lögner,
fler anhängare att kalla dina egna i det luftslott du misstar för ett kungadöme.

Du kämpar i förtvivlan tills din ande stelnar och ditt väsen förvandlas till ett tomt skal
och i den stund du inser att du dragit det sista penseldraget på din förruttnelsetavla så gråter du i natten efter tröst och lindring.

Du förbannar orättvisan,
du förbannar Gud.

O du stackare som håller lögnen för sanning,
du döms av din egen hand till en evighet av famlande i mörker.